Regeringen: Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Publicerad på Nyhetsskrift :

UD publicerar 5 uppdaterade rapporter om situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Nordafrika

Idag publicerar Utrikesdepartementet 5 uppdaterade rapporter om situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Nordafrika. Rapporterna finns att läsa på regeringens hemsida.

UD uppdaterar dessa rapporter regionvis med två års mellanrum. Rapporterna är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg för att främja ökad respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Rapporterna avser: Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien, Västsahara.

Algeriet

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Algeriet samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner: Algeriet – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer situationen per den 30 juni 2019 (pdf 296 kB)

Algeriet befinner sig sedan början av 2019 i en omfattande politisk och social omställningsprocess och situationen utvecklas löpande. Vissa förbättringar av respekten för demokratin och de mänskliga rättigheterna i landet har skett, men stora utmaningar kvarstår. Tidigare presidenten Abdelaziz Bouteflika avgick den 2 april 2019. En interimspresident tillsattes i enlighet med konstitutionen. Två presidentval har därefter ställts in i brist på kandidater. Algeriets konstitutionsråd meddelade i juni att interimspresidenten kunde sitta kvar till dess att en ny president valts.

Den senaste utvecklingen inleddes den 22 februari 2019 när tiotusentals personer bröt mot det rådande demonstrationsförbudet i Alger för att protestera mot dåvarande presidenten Bouteflikas avsikt att kandidera en femte gång. Protesterna har därefter utvecklats till en folklig rörelse, hirak, som fortsatt att samla hundratusentals algerier över hela landet varje fredag. Studentdemonstrationer hålls regelbundet varje tisdag.

Kraven från demonstranterna har fokuserat på att få ett nytt politiskt styre, institutionella styrnings- och demokratifrågor, att få bort oligarkier och att bekämpa korruption. Bouteflikas familj har tvingats bort från makten och ställts inför rätta för ekonomiska oegentligheter. Klaner, som tidigare haft stort politiskt inflytande, har tvingats lämna sina positioner. De etablerade politiska partiernas sammansättning och verksamhet har påverkats. Nationella befrielsefronten, FLN, som sedan självständigheten varit det statsbärande partiet, har förlorat sin särställning. Flera politiska ledare har tvingats lämna, anklagade för korruption.

Ingen enskild politiker, partiorganisation, eller andra aktiva organiserade politiska grupper har hittills framträtt som ledare för proteströrelsen. Vissa framsteg av rättighetskaraktär har uppnåtts då medborgarnas yttrande-, press-, och informationsfriheter har förbättrats. Mötesfriheten har stärkts genom att demonstrationer nu är ett politiskt faktum. Internet har generellt varit tillgängligt och sociala medier har blivit ett viktigt verktyg för ökad yttrandefrihet och har berett marken för ett generationsskifte i algerisk politik. Civilsamhällesorganisationer har samverkat med demonstranterna och bidragit till att bibehålla demonstrationernas icke-våldsamma karaktär.

Framstegen begränsas av myndigheternas många tillslag mot journalister, aktivister och politiker. I samband med demonstrationerna har polis och gendarmeri genomfört riktade arresteringar och tidvis våldsamt skingrat demonstranter med tårgas och vattenkanoner. Personer som deltagit i gruppaktioner av studenter, fackförbund, akademiker, läkare, jurister, har tagits in till förhör på oklara grunder. Det finns rapporter om infiltratörer bland demonstranterna, vars uppgift är att begränsa olika åsiktsuttryck. Det förekommer uppgifter om att feministiska protester saboterats, främst av religiöst motiverade aktörer.

Få ändringar i lagstiftning har hittills skett som ett resultat av hirak-rörelsen. Det algeriska rättsväsendet är inte fristående från den politiska makten eftersom presidenten utser samtliga domare och åklagare. Det innebär betydande rättsosäkerhet trots att rättegångar är offentliga och att bland annat rätt till försvarare och rättshjälp finns. Familje- och andra personliga relationer, samt socioekonomisk status, påverkar domstolarnas beslut och gör att principen om likhet inför lagen kan ifrågasättas.

När det gäller straffrihet har korruptionsbrott hamnat i fokus under 2019 genom en rad uppmärksammade rättegångar mot makthavare från Bouteflikas tid vid makten.

Egypten

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Egypten

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Egypten samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner: Egypten – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer situationen per den 30 juni 2019 (pdf 227 kB)

Trenden vad gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Egypten är negativ, särskilt beträffande respekten för de politiska och medborgerliga rättigheterna. Konstitutionen ger på flera områden ett formellt relativt gott skydd, men rättigheterna respekteras inte alltid i praktiken. Det förekommer även att rättigheterna i konstitutionen kringskärs genom restriktiv lagstiftning. Rättsstatens principer återspeglas i huvudsak i konstitutionen, men även här brister efterlevnad och genomförande. Rättssäkerheten för den enskilde är i flera fall svag. Såväl civila som polis, militär och rättsväsende drabbas av återkommande terroristattacker och annan våldsanvändning. Säkerhetssituationen, i synnerhet i norra Sinai och i gränsområdet mot Libyen är problematisk, och Egypten omges av oroshärdar. Sedan april 2017 råder undantagstillstånd i Egypten.

I mars 2018 hölls presidentval och i april 2019 en folkomröstning om ändringar av konstitutionen. I båda fallen genomfördes valen på ett tekniskt korrekt sätt, men i en politisk och demokratisk miljö som uppvisade betydande utmaningar. Under 2016 bekräftade parlamentet i princip samtliga de dekret, genom vilka interimspresident Mansour och president Sisi styrt landet under övergångsperioden. Flera av dessa lagar har kritiserats.

Sedan 2016 har ett omfattande lagstiftningsarbete pågått. Lagar beträffande civilsamhälle, media och internet har i flera fall resulterat i
inskränkningar i konstitutionens bestämmelser om fri- och rättigheter. På andra områden görs vissa framsteg, såsom kvoter för kvinnliga parlamentsledamöter, och ny lagstiftning mot diskriminering som syftar till att förbättra situationen för bland annat personer med funktionsnedsättning.

Utrymmet har krympt för det civila samhället, människorättsförsvarare och för politisk debatt. Lokala och internationella civilsamhälles- organisationer rapporterar om svåra förhållanden i fängelser och häkten, påtvingade försvinnanden, godtyckliga frihetsberövanden och övergrepp mot journalister. Ett stort antal dödsstraff utdöms, varav 43 rapporteras ha verkställts under 2018, ofta i en kontext av bristande rättssäkerhet. Utrymmet för oberoende fackföreningar är litet. Statens direkta eller indirekta kontroll av media, liksom den statliga kontrollen av internet har ökat. Samtidigt förekommer viss debatt och kritik mot regering och myndigheter, också i statsägd media.

Respekten för kvinnors mänskliga rättigheter har utvecklats i en försiktigt positiv riktning, även om utmaningar återstår. Diskriminering av minoriteter och av personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet förekommer. Barns rättigheter åsidosätts många gånger.

Utbildningsväsende och sjukvård står inför utmaningar, inte minst på grund av en kraftig befolkningstillväxt och påtagliga miljöproblem, vilket påverkar individens rätt till utbildning och bästa möjliga hälsa. En kraftig befolkningstillväxt, genomförda ekonomiska reformer och en hög inflation påverkar statens kapacitet att respektera medborgarnas åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, inklusive rätten till arbete och tillfredsställande levnadsstandard. FN:s kommitté mot tortyr har rapporterat att det förekommer systematisk tortyr i Egypten.

Marocko

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Marocko

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Marocko samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:Marocko – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer situationen per den 30 juni 2019 (pdf 229 kB)

Situationen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer uppvisar brister, men ansträngningar görs på flera områden. Det finns begränsningar i handlingsutrymmet för delar av civilsamhället och yttrande- och pressfriheten har vissa tydliga inskränkningar, även om en relativt öppen debatt sker i massmedia och inte minst i sociala medier.

Kungen är högsta beslutsfattare med omfattande maktbefogenheter över regering, parlament och övriga institutioner. Rättsväsendet är oberoende enligt konstitutionen, men i praktiken framstår det inte som helt och hållet immunt mot yttre påverkan.

För att stärka rättsväsendets oberoende har justitieministeriet direkta inflytande över domstolsväsendet och åklagarämbetet begränsats. Korruption utgör ett omfattande problem i förvaltningen och i samhället generellt. En korruptionsstrategi antogs 2015, men genomförandet av strategin är bristfällig. Det civila samhället är aktivt, även om flertalet enskilda organisationer är små och har begränsad kapacitet. Utrymmet för det civila samhället begränsas bland annat av de restriktioner som omgärdar kritik mot islam, monarkin och den territoriella integriteten (de så kallade ”Röda linjerna”). Det senare avser främst Marockos anspråk på Västsahara. Dessa inskränkningar påverkar yttrande- och tryckfriheten och andra områden.

Tortyr och fysiska övergrepp är förbjudet men förekommer enligt uppgift, liksom godtyckliga frihetsberövanden. Det är sällsynt att någon ställs till svars. Fängelseförhållandena är undermåliga. Marocko har genomfört en rättvise- och försoningsprocess när det gäller tidigare kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den sociala situationen kännetecknas av stora inkomstskillnader och hög arbetslöshet, i synnerhet bland unga. Även om läs- och skrivkunnigheten har ökat kan en tredjedel av den vuxna befolkningen inte läsa och skriva.

Mycket återstår att göra när det gäller jämställdhet. Konstitutionen från 2011 stadgar att kvinnor och män åtnjuter lika rättigheter i civila, politiska, ekonomiska, kulturella avseenden och i miljöfrågor. Det finns dock diskriminerande lagstiftning vad avser arvsrätt och kvinnor är underrepresenterade i politiken och i arbetslivet. Andelen kvinnor som inte kan läsa och skriva är dubbelt så hög som för män. Antalet äktenskap med minderåriga förblir högt. En lag mot kvinnovåld antogs 2018. Homosexuella handlingar är förbjudna enligt lag.

Marocko kontrollerar de facto större delen av Västsahara som är uppsatt på FN:s lista över icke-självstyrande territorier och vars folk åtnjuter rätt till självbestämmande enligt Internationella domstolens yttrande från 1975 och resolutioner i FN:s säkerhetsråd. I och med att marockansk myndighetsutövning gäller i Västsahara bär Marocko ansvar för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna i området. Västsahara behandlas i en fristående rapport. När relevant refereras till den rapporten.

Tunisien

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Tunisien

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Tunisien samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:Tunisien – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer situationen per den 30 juni 2019 (pdf 238 kB)

Tunisien har sedan revolutionen 2011 gjort betydande demokratiska landvinningar men det kvarstår alltjämt utmaningar vad gäller situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer. En positiv utveckling går att skönja i frågor rörande yttrandefrihet, civilsamhällets roll, politiska partier och jämställdhet. Fria och rättvisa parlamentsval hölls 2014, följt av kommunalval 2018. En central utmaning är att genomföra konstitutionen från 2014 genom lagändringar och inrättande av nya organ för att stärka rättsstaten och demokratin. Detta gäller exempelvis instiftandet av en konstitutionsdomstol.

Utvecklingen i Tunisien påverkas av de politiska och sociala spänningarna i Nordafrika och Mellanöstern. Situationen i Libyen har ökat instabiliteten och förhöjt terrorhotet. Tunisiens demokratiska framsteg har inte åtföljts av sociala och ekonomiska förbättringar, vilket har lett till besvikelse och missnöje. Arbetslösheten bland unga är hög och det finns stora skillnader i levnadsstandard mellan kust och de inre delarna av landet.

Även om Tunisien kännetecknas av en positiv samhällsutveckling finns det eftersatta områden vad gäller respekten för de mänskliga fri-och rättigheterna. Rättsväsendet är inte fullt ut självständigt. Antiterrorismlagar ger staten omfattande befogenheter att inskränka individers rätt till privatliv och rörelsefrihet. Fördröjningen av instiftandet av konstitutionsdomstolen ger upphov till konflikter mellan
konstitutionens långtgående fri- och rättigheter och äldre lagstiftning, konflikter som domstolen är ämnad att lösa.

Minoriteter tillhör de mest marginaliserade grupperna i samhället vad gäller diskriminering. Det gäller främst mörkhyade personer, judar och hbtq-personer. Även om Tunisien i ett regionalt perspektiv kommit långt vad gäller kvinnors rättigheter, diskrimineras kvinnor i olika sammanhang.

Västsahara

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Västsahara
Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Västsahara samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:Västsahara – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer situationen per den 30 juni 2019 (pdf 208 kB)

Västsahara är uppsatt på FN:s lista över icke-självstyrande territorier och åtnjuter rätt till självbestämmande enligt Internationella domstolens yttrande från 1975 samt resolutioner i FN:s säkerhetsråd. Marocko kontrollerar de facto större delen av Västsahara (cirka 80 procent) och bär ansvaret för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna i det området.

Det västsahariska folkets rätt till självbestämmande har hittills inte kunnat förverkligas. Inom ramen för den FN-ledda processen för att nå en politisk lösning möttes parterna, Marocko och Polisario, i direkta samtal vid två tillfällen 2018 och 2019, vilka var de första sådana möten på närmare ett decennium. Processen avstannade dock efter det att FN:s generalsekreterares personlige sändebud för Västsahara, Horst Köhler, lämnade sitt uppdrag i slutet av maj 2019. Det är ovisst när direkta samtal mellan parterna kan återupptas.

Inskränkningar av de mänskliga rättigheterna är särskilt påtagliga för personer och enskilda organisationer som verkar för det västsahariska folkets självbestämmande. Enligt marockanskt synsätt omfattas Västsahara i det marockanska territoriet. Marockansk lagstiftning förbjuder ifrågasättande av landets territoriella integritet, och ligger till grund för rådande begränsningar i förhållande till yttrande-, förenings och församlingsfrihet.

Rättsväsendet är formellt sett oberoende men är inte immunt mot yttre påverkan. Brister i rättssäkerheten kan bland annat kopplas till att oskuldspresumtionen inte alltid respekteras fullt ut i rättsprocesser. FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden har i flera granskade fall 2017-2019 kommit fram till att frihetsberövanden i strid med de mänskliga rättigheterna varit godtyckliga t ex haft koppling till uttryckande av politiska åsikter om Västsaharas rätt till självbestämmande.

Flera journalister har de senaste åren åtalats och dömts till fängelse, till exempel i samband med att de bevakat demonstrationer.

Tortyr förekommer enligt klagomål till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och andra källor. Anklagelser om tortyr utreds sällan trots att lagen föreskriver det. Det finns få, om ens några, fall där ansvariga personer ställts till svars. 2019 fick det marockanska rådet för mänskliga rättigheter (Commission Nationale des Droits de l’Homme – CNDH), som har regionala avdelningar i Västsahara, mandatet att fungera som nationell förebyggande mekanism mot tortyr.

Regelbundna val sker till marockanska regionala församlingar och till det marockanska parlamentet. Vid valen 2015 respektive 2016 var huvuddelen av de som invaldes västsaharier. Den folkomröstning som skulle avgöra Västsaharas status (självständighet eller införlivande i Marocko) efter stilleståndsavtalet 1991 har inte kunnat äga rum i brist på överenskommelse mellan Marocko och Polisario om villkoren för folkomröstningen. Sedan Marocko lade fram sin autonomiplan 2007 har man motsatt sig möjligheten att hålla en folkomröstning som har självständighet för Västsahara som ett alternativ.

Kvinnor åtnjuter traditionellt en stark ställning i det västsahariska samhället. Samtidigt är kvinnor underrepresenterade inom politiken och arbetslivet och är föremål för diskriminerande lagstiftning vad gäller till exempel arvsrätt.

UD:s presstjänst

Utrikesdepartementet

Kommentera artikeln